Marianne Loid

Marianne
Loid

Marianne Loid, 62 år, bor i Bagarmossen och är mindfulnesslärare inom psykiatrin.

Marianne tränar Mysore på morgonen två gånger i veckan.

Hur upptäckte du Yogashala Stockholm?
- Jag kom i kontakt med Ashtanga Yoga via en kompis för 14-15 år sedan. Jag hade fått en komplicerad skada på hälsenan och kunde inte springa och hoppa som tidigare och som buddist hade jag sedan länge praktiserat meditation, men sökte efter en fysisk form för att jobba vidare med den andliga praktiken. Jag upplevde det som mycket positivt. Yogan är ett komplement till min meditation.

Vad är det du gillar med yogan?
- Det är att det är en fysisk form av träning som ändå har ett andligt perspektiv. Och att man i Ashtangayogan fokuserar så mycket på andningen och utgår därifrån. Jag ahr en tendens att köra på för mycket och på mattan möter jag de tendenserna tydligt hos mig själv och kan jobba med dem mer konkret.

Har du någon favorit-asana?
- Oj, jag har inte tänkt i de termerna riktigt. De flesta är smärtsamma för mig eftersom jag har en smärtproblematik, men samtidigt gör rörelserna gott. Den jag kommer att tänka på är Prasarita Padottanasana A, B, C och D; i den serien händer det verkligen något. Även de rörelserna är jobbiga, men samtidigt är det något som lossnar i kroppen.

Och din värsta?
- Purvottasana är väldigt utmanande. Och just nu är Marichyasana A, eftersom jag har problem med höfterna. Fast det ändras ju hela tiden.

Har yoga gjort skilland i ditt liv? 
- Ja! Jag lever med en stress- och smärtproblematik, fibromyalgi, som begränsar mig rörelsemässigt, men det är yogans förtjänst att jag är aå pass pigg och rörlig som jag är. Yogan gör skillnad eftersom jag får möta mig själv väldigt konkret på mattan, jag ser tydligt när jag far iväg i tankar och inte har fokus här och nu eller när jag pressar mig själv för hårt, fysiskt såväl som mentalt. Det är otroligt viktigt för mig. Jag jobbar mycket med att hitta balansen mellan aktivitet och mitt trötthetssyndrom, yogan ger energi men jag får inte trissa upp för mycket energi heller.

Kommer du att yoga om 10 år?
- Det hoppas jag! Men man vet ju inte hur länge man får hålla på. Jag får ju backa hela tiden, jag går inte vidare och får nya rörelser i Ashtangayogans serie utan gör hela tiden färre rörelser, som jag fördjupar. Jag får god hjälp av Lisa och de andra lärarna, de ser detaljer och påminner om vart jag ska rikta blicken (dristi) och sådant. Så länge jag jobbar vidare med det hoppas jag att jag kan fortsätta. Vi får se, man vet ingenting. Jag försöker vara i det varje gång, och möta det som är. 

 

Yogashala Stockholm

Här kan du välja mellan att besöka vår anpassade mobilsida eller vår vanliga webbsida.

Till mobilsidan Till vanliga sidan